2013-02-28
Expedition: Edens frusna lustgård 2012/13

Hem igen

Årets expedition till Seymourön var lite annorlunda än expeditionerna 2011 och 2012. Efter en ovanligt snörik vinter blev det en ovanligt kall sommar för oss. Stora delar av ön var täckt av snö och is och havet mellan Seymourön, Snow Hillön, Cockburn Island och James Ross Island var fryst – något som inte har hänt under åtminstone de senaste 20 åren! Det var tydligt kallare, med bara några enstaka soldagar, men däremot fler snöstormar. Intressant nog var djurlivet annorlunda också. Inga sälar, nästan inga tärnor och adeliepingviner, men däremot jättestormfåglar och kejsarpingviner som kom över havsisen från Snow Hillön.

Fältarbetet utfördes de första två och en halv veckorna från vårt tältläger. Därefter jobbade jag med två kollegor från den argentinska forskningsstationen Marambio. Tyvärr var internetuppkopplingen så dålig att det tog en halv dag för att öppna en webbsida, vilket gjorde att kommunikation via e-post och därmed expeditionsrapportering har varit omöjlig.

Även om vi inte hade så många arbetsdagar på grund av snöstormar, så var årets expedition en stor succé och den hittills mest lyckade inom mitt projekt. Vi hittade nya fyndplatser med flera fossil av spännande terrestriska däggdjur, fantastiska valfossil, fossila ben av fåglar (icke-pingviner och självklart även jättepingviner) och massor med fiskfossil – framförallt stora hajtänder. Dessutom siktade vi sediment och gjorde 400 kg koncentrerat provmaterial.

Torsdag 14 februari blev faktiskt den sista arbetsdagen, därefter var det omöjligt att vara ute på grund av snöstorm med mycket snö och så låga temperaturer att Weddellhavet började att frysa. Vårt flyg till Rio Gallegos den 16 februari blev inställt, men en vecka senare lyckades en Herkules C-130 att landa och därmed slutade vår Antarktisexpedition.

Thomas Mörs, Naturhistoriska riksmuseet