2014-07-31
Expedition: SWERUS-C3

Östsibiriska havet

Vi är nu inne i slutfasen av vårt mätprogram för SWERUS-expeditionen del ett (eller ben ett som det ofta kallas). Vi har mestadels arbetat i de norra delarna av Laptevhavet där vi har haft ett intensivt mätprogram med många mätstationer dygnet runt. Vi har siktat på tidigare kända områden där det bubblar upp metan ur havsbotten och gjort detaljerade studier kring dessa. Eftersom det mestadels har varit öppet vatten och ingen is har fartyget har legat för ankar vid flera tillfällen för att få mätningarna på exakta positioner.

Annars är problemet att Oden inte kan ligga still i öppet vatten någon längre stund. Motorerna är inte konstruerade att arbeta under den relativt låga belastning som krävs för att bara hålla båten still mot ström och vind. Detta är ett pris man får betala när man använder Oden som forskningsplattform, eftersom hon först och främst är byggd som en isbrytare och inte som ett traditionellt forskningsfartyg. Det visade sig dock fungera väl med ankring. Många av våra mätningar har också gjorts med fartyget drivande fritt med avslagna motorer. Hon driver då oftast med ca 1-1.5 knops fart med vinden in lite snett från sidan.

Vi har också haft speciella drivstationer då instrumenten varit placerade några få meter från botten och man har tagit höjd för att planera driften in mot en i förväg vald punkt med stor bubbelaktivitet. Detta är en svår manöver men det har ofta fungerat fint. Det krävs stor koncentration från bryggan att manövrera fartyget fram till rätt position för att påbörja driften och det är också krävande för vinschoperatören som måste hålla instrumentet nära botten utan att slå i, samtidigt som vattendjupet kan ändras kraftigt när man driver över en lutande botten.

De sista två dygnen har Oden kommit in i sitt rätta element med relativt tung packis som dock försvårar vår framfart en del. Vi är nu inne i Östsibiriska havet där vi har planerat för ett intensivt mätprogram baserat på tidigare observationer som har visat höga metankoncentrationer i vattnet. För några dagar sen såg vi land för första gången på flera veckor då vi passerade och rundade Bennett-ön i strålande solsken. Denna ö är en riktig utpost på den Sibiriska shelfen och ger ett kargt intryck på håll. Enligt uppslagsverken finns det dock en del vegetation i form av bland annat gräs, låga buskar och lavar. Det var dock inget vi såg från Oden som passerade på relativt långt avstånd. Bennetön är känd för att det ibland ser ut som det kommer ut stora rökplymer från ön. Det har spekulerats att detta kan bero på vulkanisk aktivitet eller att frusen metan tinar, bubblar upp till ytan och sprutar ut i atmosfären som en geyser. Den troligaste förklaringen är dock att ön påverkar luftströmningen så att luften kondenserar och bildar moln på läsidan av ön.

Vi börjar också planera för slutfasen av SWERUS ben ett då vi skall förflytta oss till Barrow i Alaska för byte av besättning och forskargrupper. Enligt satellitbilderna väntar relativt svåra isförhållanden längs vägen till Barrow så det blir säkert en spännande del av resan. Vi måste ju passa tiden i Barrow för att rotationen av forskare och besättning skall fungera. I Barrow kommer alla ombord som skall vara med på andra delen av SWERUS som går tillbaks mot Tromsö. Undertecknad kommer dock att stanna kvar ombord och invänta alla nykomlingar tillsammans med några stycken väl inbodda Oden-innevånare som också blir kvar för ben två.