NOA-Svalbard 2011

Sju områden på södra Svalbard har identfierats för fältarbete inom projektet NOA-Svalbard (Neoproterozoic Orogeny in Southern and Central Svalbard). Sex av områdena är mål för huvudexpeditionen 2012, men redan under sommaren 2011 kommer ett område att undersökas av en liten grupp forskare från Sverige och Norge i samarbete med en större expedition ledd av AGH, University of Science and Technology, Kraków, Polen.

Forskarna reser med S/Y Eltanin från Longyearbyen till södra Nordenskiöld Land där fältarbete sker från ett tältläger. Under två veckors tid skall den så kallade Torellska diskordansen undersökas. Det är en gräns mellan bergarter som blev deformerade under sen-neoproterozoisk fjällkedjebildning och överliggande yngre bergarter. Gränsen kan följas hundratals kilometer från södra till mellersta Spetsbergen.

Den neoproterozoiska (1 000–542 miljoner år sedan) utvecklingen av den kristallina berggrunden i dagens Arktis är kontroversiell. Fast den är oerhört viktig för vår förståelse av hur de arktiska områdena och deras naturresurser utvecklades under senare fjällkedjebildningar (orogeneser) och delningar av kontinenter, ända fram till nutid.

Spår efter gamla fjällkedjor finns på många platser i Arktis. I NOA-projektet letar man efter belägg för hur dessa områden passar ihop för att på det sättet få kunskap om de gamla fjällkedjornas beskaffenhet och utsträckning. Det är något av ett geologiskt pussel.

Svalbard ligger i det nordvästra hörnet av den Eurasiska kontinentalsockeln och är ett nyckelområde för tolkningen av de stora Neoproterozoiska fjällkedjornas förlopp längs och tvärs över den unga Arktiska bassängen.

Forskningsledare: Jaroslaw Majka och Henning Lorenz, Uppsala universitet

Tidplan

24 augusti–9 september

Expeditionen startar och avslutas i Longyearbyen på Svalbard.

Sidansvarig
Webbredaktör