Isen på Torneträsk

Isen på Torneträsk är föremål för flera mätserier. Man mäter tidpunkt för första isläggning, istjockleken, isliggetid (antal dagar som sjön är isbelagd) och tidpunkt för islossning. Mätserier på sjöis används för att upptäcka historiska och framtida klimatförändringar.

Isläggning

Isläggning definieras som den dag då hela sjön är istäckt för första gången på säsongen och att isen behåller istäcket under tre dagar.

Tidpunkten för isläggningen på sjöar påverkas av områdets lufttemperatur, nederbörd, molnighet, vindförhållanden, sjöns storlek, sjödjupet och strömningsförhållandena. Stora sjöar har vanligtvis senare isläggning än små sjöar eftersom de är mer utsatta för vind och det tar längre tid innan de kyls ner efter sommarens uppvärmning. Vindförhållanden kring sjön är viktigt för isläggningen eftersom vinden alstrar vågor som stör bildandet av iskristaller. Isbildningen börjar ofta kalla klara dagar och nätter med lite vind, därför lägger sig isen i snitt senare på en vindutsatt sjö än på en sjö i vindskyddat läge.

Islossning

Islossning, uppbrytandet av isen, sker på våren då isen är delvis smält och därför försvagad. Vårens ökande solstrålning och regn som nederbörd istället för vinterns snö är de viktigaste faktorerna som gör att isen smälter, lufttemperaturen är av mindre betydelse. Efterhand blir strandkanterna isfria och vakar bildas. Sjön får ökad tillrinning genom vatten från snösmältningen, detta ökar strömmarna i sjön, och det är den ökande genomströmningen i kombination av vindar som till sist bryter sönder isen.

Effekter på livet i sjön

Isliggetiden, tidpunkt för isläggning och islossning har effekter på livet i sjön eftersom isen påverkar ljusförhållanden nere i vattnet. Ljuset styr fördelningen och förekomsten av primärproduktion och biodiversiteten och därmed syreproduktionen och näringscykeln. Syreproduktionen är avgörande för förekomsten av fiskdöd på vintern. Tajmningen för islossningen bestämmer tajmningen för flera fysikaliska, kemiska och biologiska processer kan en tidsförändring/förskjutning av islossningen på sikt leda till grundläggande egenskaper för sjön.

Isborr
Isborr. Foto: Ola Eriksson

Mätserier

Diagram som visar isläggning, islossning och isliggetid
Figur 1: Isläggning, islossning och isliggetid på Torneträsk för perioden 1915–2012. Datum för isläggning (blå linje) och islossning (röd linje) varierar från år till år. Tidigaste datumet för isläggning var 16 november (1919) och senaste var 6 februari (1925) och 6 februari (2017). Tidigaste datumet för islossning var 17 maj (2002) och senaste 30 juni (1951). Isläggningen har en svagt positiv trend vilket innebär att isen lägger sig allt senare under vintersäsongen. Islossningen har en svagt negativ trend vilket innebär att isen bryts upp allt tidigare på säsongen. Antalet dagar mellan isläggning och islossning är isliggetid (grön linje). Som mest har isen legat i 206 dagar (1919) och som minst 114 dagar (1924). Isliggetiden har minskande trend det vill säga att antalet dagar med is sjunker. Sedan 1999 har isliggetiden inte överstigit 173 dagar, medelvärdet (1915–2012) ligger på 171 dagar.
Diagram som visar isliggetid och medeltemperatur
Figur 2: Isliggetid (blåa punkter) och medeltemperatur (röda punkter), december–maj för perioden 1916–2011. Det glidande medelvärdet (blå och röd linje) visar medelvärdet av de 10 närmaste värdena.
Diagram som visar istjocklek och isliggetid
Figur 3: Istjocklek (röd linje) och isliggetid (blå linje) för perioden 1958–2012 (inklusive linjära regressioner).

Sidan uppdaterades: 10 april 2017