Temperaturen stiger

Temperatur är ett mått på hur mycket molekylerna i ett material rör sig. Ju varmare det är i luften desto snabbare rör sig kväve- och syremolekyler som är luftens huvudbeståndsdelar. Solens värmestrålning ökar hastigheten på luftmolekyler och följden blir att det blir varmare och temperaturen ökar.

Förutom värmestrålning från solen och från bebyggelse varierar temperaturen också med höjd över havet. På höga höjder är lufttrycket lägre, det innebär att luften är tunnare, dess densitet är lägre, vilket också gör temperaturen lägre (ju tunnare luften är desto högre värmestrålning från solen krävs det för att öka temperaturen).

Kall luft har högre densitet än varm luft, därför sjunker kall luft och samlas i låga punkter i terrängen. Vinden är ett transportmedel för luft och kan därför påverka temperaturen genom att flytta kall eller varm luft till nya lägen.

Varför och hur mäts lufttemperatur?

Temperatur är ett mått som används för att mäta väder. Temperaturdata används för att beräkna klimatet. På lång sikt mäts temperaturen för att göra det möjligt att jämföra års-, säsongs- och månadsvärden. Temperatur kan användas som indikator för förändringar av klimatet. Mätserierna måste vara långa dels för att man måste ta hänsyn till naturliga variationer och dels för att förändringen sker långsamt.

För att man ska kunna jämföra temperaturdata från olika år gäller det att förutsättningarna för mätningarna är lika då som nu. Mätstationen får (helst) inte flyttas, bebyggelsen runtomkring bör inte öka eftersom bebyggelse och människor alstrar (producerar) värme som påverkar mätningarna.

Mätningarna sker på 1,5 m höjd och vanligtvis med samma avstånd till andra föremål, som träd och hus, i omgivningen. Mätningarna sker i skydd från direkt solstrålning och nederbörd, på bemannade stationer används vitmålade temperaturburar i trä och på obemannade automatiska stationer i burar av plast eller metall.

Lufttemperaturen mäts kontinuerligt. Medeltemperaturen för ett dygn beräknas av tre dagliga temperaturavläsningar och maximi- och minimitemperaturen. Medeltemperaturen för en månad beräknas som ett medelvärde av månadens dygnsmedeltemperaturer.

Väderbur vid Abisko naturvetenskapliga station
Väderbur vid Abisko naturvetenskapliga station. Foto: Ola Eriksson

Mätserier

Diagram som visar medeltemperatur i Abisko 1913–2012
Figur 1: Diagrammet visar medeltemperatur i Abisko för åren 1913-2012 (röda punkter). Det glidande medelvärdet (svart linje) visar medelvärdet av de 10 närmaste värdena. Fram till slutet av 1930-talet steg medeltemperaturen med drygt 1 °C för att fram till 1980-talets slut åter sjunka till en medeltemperatur omkring -1 °C. Under de senaste 20 åren har medeltemperaturen stigit med ungefär 1,5 °C och ligger nu över nollgradersstrecket.
Diagram som visar skillnaden mellan medeltemperaturen 1961–1990 och medeltemperaturen per år
Figur 2: Differensen mellan medeltemperaturen för 1961–1990 och medeltemperaturen per år visas i diagrammet. Negativa tal (blåa staplar) innebär att temperaturen är lägre än medeltemperaturen för 1961–1990 och positiva tal (röda staplar) är år med högre temperatur. Fram till 1930-talet är differensen övervägande negativ för att under en 40-årsperiod variera mellan positiva och negativa värden. 70- och 80-talet var en tid med låga temperaturer. Alla år från 1989 (undantaget 1998, 2010 och 2012) har haft medeltemperaturer som ligger över medeltemperaturen för 1961–1990.
Diagram som visar max-, medel- och minimumtemperatur i Abisko 1913–2012
Figur 3: Diagrammet visar max- (röd linje), medel- (grön linje) och minimumtemperatur (blå linje) i Abisko 1913–2012. Värdena för max-, medel- och minimumtemperatur är beräknade från det högsta, medel respektive lägsta medelvärdet per månad. De linjära regressionerna/trendlinjerna visar hur temperaturen förändras: maxtemperaturen visar svaga negativ trend, vilket innebär att de höga temperaturerna sjunker. Minimum- och medeltemperaturerna stiger.

Sidan uppdaterades: 10 april 2017