”En av de mest framgångsrika expeditionerna”

Ryderexpeditionen som pågick under augusti och september 2019 omfattade såväl marin som landbaserad forskning med det övergripande målet att få en bättre förståelse för hur klimatet påverkar den känsliga miljön i Högarktis. Chief Scientists på Ryder 2019 var Martin Jakobsson och Larry Mayer. Båda var mycket nöjda med expeditionen där de lyckades ta sig till tidigare outforskade områden.

– Det var en av de mest framgångsrika expeditionerna vi deltagit i, och säkert den svåraste med avseende på havsis och isbergsförhållanden. Vi fick uppleva en spektakulär miljö och samlade unika data som ger stora möjligheter till nya spektakulära vetenskapliga resultat, säger Martin Jakobsson, professor i maringeologi och geofysik vid Stockholms universitet.

Vill förstå processerna bakom krympande glaciärer

Den landbaserade delen av expeditionen handlade om att genomföra ekologiska och arkeologiska studier för att förstå områdets miljöhistoria, vilket inkluderar djurs och växters ekosystem samt människors bosättningar. Majoriteten av forskarna ombord arbetade mot en uppsättning definierade mål för datainsamling i den marina miljön från forskningsisbrytaren Oden, vilken lyckades ta sig till den outforskade Sherard Osbornfjorden som förbinder Ryderglaciären till Lincolnhavet. Via den fjorden dräneras närmare två procent av den grönländska istäcket. En av de främsta forskningsfrågorna som expeditionen skulle besvara var att förstå processerna bakom den snabba minskningen av det grönländska istäckets marina delar, det vill säga där isen möter havet på det sätt som Ryderglaciären gör. Denna typ av glaciärer kallas utlöparglaciärer.

– Den varmare klimatet innebär generellt att glaciärer smälter snabbare, vilket i sin tur höjer den globala havsnivån. Men faktorer som påverkar massförluster av marina utlöparglaciärer inkluderar även huruvida varmare havsvatten når in i fjordarna och smälter dem underifrån. Närvaron av så kallade flytande istungor (kallas shelfisar på Antarktis) och hur havsbotten ser ut påverkar också de marina utlöparglaciärernas stabilitet, säger Martin Jakobsson och fortsätter:

– Under expeditionen samlade vi bland annat in data om havsbottens djup, struktur och geologiska sammansättning samt om havsvattnets fysiska och kemiska egenskaper samt smältvattenflöde från glaciärerna. Dessa uppgifter har redan gett stor insikt i processerna som kontrollerar massförluster av Grönlands istäcke och gör det möjligt för oss att förbättra våra numeriska modeller. Det slutliga målet är att kunna använda förbättrade numeriska modeller för att förutsäga och bedöma i vilken utsträckning minskningen av Grönlands istäcke bidrar till ökningen av den globala havsnivån.

Ryderglaciärens istunga. Foto: Martin Jakobsson.
Ryderglaciärens istunga. Foto: Martin Jakobsson.

Viktig pusselbit för att förstå den marina kryosfären

De preliminära resultaten från datainsamlingen visar att havsbotten i Sherard Osborn Fjord har två stora grundområden likt trösklar av vilka den inre delvis förhindrar att varmare vatten från Atlanten når Ryderglaciären. Det är en möjlig förklaring till varför Ryderglaciären under den senaste tiden inte har dragit sig tillbaka lika mycket som de flesta andra marina glaciärer på Grönland. Ett annat värdefullt bidrag är att data från havsbotten bidrar till The Nippon Foundation – GEBCO – Seabed 2030 projektet, vilket handlar om att kartlägga hela den globala havsbottnen fram till år 2030.

Martin Jakobsson betonar hur viktigt det är att kunna genomföra expeditioner i Högarktis eftersom det är en miljö som är extremt känslig för de förändringar i klimatet som nu sker.

– Det är viktigt att vi förstår hur denna region regerar på klimatförändringar, men det är logistiskt mycket svårt att genomföra forskningsprojekt i istäckta Högarktis i allmänhet och särskilt i området norr om Grönland där den tjockaste sjöisen tenderar att samlas. Att få tillgång till denna region på en plattform med Odens kapacitet är en fantastisk möjlighet för en forskare. Resultaten från expeditionen kommer att betyda mycket för vår förståelse av den marina kryosfären, vilket är den del av jordens yta som står i kontakt med havet och består av is och snö. Att få bidra till ett så framgångsrikt uppdrag betyder mycket för mig personligen och säkerligen för de forskare som deltog.

Hyllar Odens besättning

Att åka på längre expeditioner i en dryg månads tid innebär en utmaning, men enligt Martin Jakobsson så underlättas livet ombord av hur väl forskningsfartyget Oden är anpassat för forskning.

– Fartyget är anmärkningsvärt tillmötesgående på nästan alla sätt tänkbart – hytterna är bekväma, maten är fantastisk, kamratskapet bland vetenskapsteamet och besättningen är utmärkt och vetenskaplig utrustning ombord är för det mesta toppmodern, men behöver nu uppgradering och renovering för att hålla framöver. Den mest imponerande aspekten är ändå besättningen och kompetensen hos besättningen och supportteamet från Polarforskningssekretariatet, och deras vilja att göra vad som krävs för att hjälpa till att uppfylla det vetenskapliga uppdraget. Just det tycker jag skiljer Oden från de flesta andra fartyg. Utan Oden kommer vi att stå oss slätt när det gäller att vara framstående i forskning som rör centrala Arktis säger Martin Jakobsson.

”Utan Oden kommer vi att stå oss slätt när det gäller att vara framstående i forskning som rör centrala Arktis” – Martin Jakobsson.

Läs mer om Ryderexpeditionen

Martin Jakobssons webbsida vid Stockholms universitet

Intervju med Martin Jakobsson i Sveriges Radio, P4 Norrbotten

Oden utanför Sherard Osbornfjorden, som förbinder Ryderglaciären till Lincolnhavet
Love Dalén tar ett prov på sjösediment för analys av forntida DNA. Foto: Martin Jakobsson.
Dan Hammarlund (Lunds universitet) tar upp en sedimentkärna från en sjö nära Petermannfjorden.
Dan Hammarlund (Lunds universitet) tar upp en sedimentkärna från en sjö nära Petermannfjorden. Foto: Dan Coring.
Sedimentprov taget vid isbrytaren Oden. Från vänster till höger, Matt O'Regan (Stockholms universitet), Markus Karasti (Stockholms universitet) och Tom Cronin (USGS)
Sedimentprov taget vid isbrytaren Oden. Från vänster till höger, Matt O’Regan (Stockholms universitet), Markus Karasti (Stockholms universitet) och Tom Cronin (USGS). Foto: Dan Coring.

Sidan uppdaterades: 14 januari 2020