”Kursen har gjort mig mycket tryggare inför fältarbetet i Alaska”

Charlotte Fredriksson arbetar som doktorand vid Institutionen för geologiska vetenskaper på Stockholms universitet. För att förbereda sig för fältstudier i Alaska åkte hon till Abisko naturvetenskapliga station och gick en fältkurs som ges av Polarforskningssekretariatet.

Hur kan fältkursen hjälpa dig i ditt kommande fältarbete?

– Eftersom det här är första gången jag ska på fältarbete, och dessutom på en så avlägsen plats som norra Alaska, har kursen hjälpt mig att förbereda mig på vad för säkerhetsutrustning jag ska ha med mig och hur jag använder mig av den ute i vildmarken. Det handlar till exempel om kommunikationsutrustning och första hjälpen.

– I den delen av Alaska som jag ska utföra mitt fältarbete på finns det gott om grizzly- och svartbjörn som man kan råka stöta på och som kan vara väldigt nyfikna av sig. Man behöver därför precis som på Svalbard och Grönland bära med sig vapen som skydd. Momentet med vapenträning och teori har därför varit till stor nytta då jag fått lära mig hur man ska hantera ett gevär på ett säkert sätt och hur jag ska agera vid eventuella björnmöten, till exempel hur man kan skrämma iväg björnen och i värsta fall behöva skydda sig mot ett björnanfall. Kursen har bidragit till att jag känner mig mycket tryggare inför det kommande fältarbetet i Alaska.

Lasse Tano instruerar Charlotte Fredriksson gällande vapenhantering.
Lasse Tano instruerar Charlotte Fredriksson gällande vapenhantering. Foto: Ola Eriksson.

Kan du berätta om din forskning och ditt forskningsprojekt i Alaska?

– Jag forskar på magmatiska bergarter med fokus på att datera och bestämma deras kemiska sammansättning för att på så sätt kunna skilja mellan geologiska händelseförlopp, bildningsprocesser och typ av tektonisk bildningsmiljö. Mitt forskningsprojekt i Alaska går ut på att åldersbestämma och analysera geokemin av magmatiska stenar och fragment som eroderats och transporterats från bergskedjan Brooks Range via vattendrag och flodsystem till en enorm sedimentär sänka (Yukon-Koyukuk sänkan). Där har stenarna samlats och stelnat till den sedimentära bergarten konglomerat. Det är viktigt att ta reda på åldern, bildningsmiljön och processerna för dessa magmatiska stenar då det kan hjälpa oss att förstå när, var, och hur Brooks Range samt Yukon-Koyukuk sänkan bildades. Detta har i sin tur stor betydelse för att kunna rekonstruera när och hur kontinenterna runt den Arktiska havsbassängen har suttit ihop och förflyttats till dagens position.

När åker du och hur länge blir du borta?

– Egentligen skulle jag ha åkt till Alaska i början av juli i år men på grund av covid-19 fick vi skjuta upp årets fältarbete till nästa sommar. Jag kommer då vara iväg i cirka 2–3 veckor.

Vad ser du mest fram emot i projektet?

– Att äntligen få komma till området som jag så länge läst och forskat om! Jag skrev både min kandidat- och masteruppsatts om det här området och det känns helt fantastiskt att nu som doktorand få åka dit och ta mina egna prover.

Varför är den här forskningen viktig?

– Forskning på bergarter i samband med plattektonik är viktigt för att kunna förstå hur jordens kontinenter har suttit ihop och rört sig, vilket i sin tur kan hjälpa oss att förstå hur faktorer som påverkar klimatet så som havs- och luftströmmar, vulkanism och bergskedjebildning har sett ut och förändrats genom tiden.

Något du vill tillägga?

– Jag är supernöjd med kursen och kan starkt rekommendera alla som ska ut på fältarbete att gå den. Att den dessutom hölls i Abisko gör att man får in lite mer vildmarkskänsla under fältkursen vilket var trevligt.

Niklas Rakos, Polarforskningssekretariatet övar på släckning med hjälp av brandfilt.
Niklas Rakos vid Polarforskningssekretariatet övar på släckning med hjälp av brandfilt. Foto: Ola Eriksson.

Sidan uppdaterades: 18 juni 2020