Studerar växthusgaser som bryter ned ozonlagret i Arktis

Under nästan 19 veckor deltog forskningsingenjören Adela Dumitrascu på världens hittills största polarexpedition MOSAiC i Norra ishavet. Under expeditionen tog hon prover på snö, is och vatten för att förstå processerna kopplade till växthusgasen halokarboner. Nu är hon tillbaka i Göteborg och där fortsätter arbetet med att analysera data och skriva vetenskapliga artiklar.

– Det var fantastiskt att få uppleva Arktis under vintertid och det har varit roligt att jobba med så många skickliga forskare som är vana vid att jobba i fält under svåra förhållanden. Jag har lärt mig väldigt mycket och skulle gärna stannat hela året som expeditionen pågår, säger Adela Dumitrascu, forskningsingenjör vid företaget MMT och en av deltagarna i forskningsprojektet “Seasonal Sea Ice – a new source of bromine during polar night” som leds av professor Katarina Abrahamsson vid Göteborgs universitet.

Hur var det att delta på världens största forskningsexpedition MOSAiC?

– MOSAiC är verkligen ingen vanlig expedition. Bara att ta sig till och från expeditionen under vintertid har varit en stor utmaning. Transitresorna till och från expeditionen gjorde jag med den ryska isbrytaren Kapitan Dranitsyn och resorna tog sammanlagt sju veckor. Jag levde och jobbade på den tyska forskningsisbrytaren Polarstern under ytterligare tolv veckor. Fartyget är infrusen i ett isflak och driver med havsströmmarna. Isen fungerar också som ett provtagningsområde där vi arbetat och tagit prover alla dagar utom tre, då det blåste för mycket. Förhållandena var ofta tuffa och temperaturen var som lägst nere på minus 42 grader.

Den tyska forskningsisbrytaren Polarstern är infrusen i ett isflak i Norra ishavet under expeditionen MOSAiC.
Den tyska forskningsisbrytaren Polarstern är infrusen i ett isflak i Norra ishavet under expeditionen MOSAiC. Foto: Steffen Graupner.

Vad handlar din forskning om?

– Den handlar om halokarboner vilka är växthusgaser som bryter ner ozonlagret. Vi försöker förstå processen för hur halokarboner frigörs i atmosfären under den arktiska vintern. Vi vet att halokarboner produceras av mikro- och makroalger i havsvatten och is, och vi ser högre halter i is och snö än i havsvatten eller atmosfären. Det sker en förflyttning av dessa gaser mellan hav, is, snö och atmosfär och vi försöker förstå hur dessa gaser förflyttar sig. Den mest intressanta delen är vad som händer med halokarbonerna under vintern eftersom det då saknas primärproduktion – möjligen kan det finnas andra processer än den biologiska faktorn för hur halokarboner skapas.

Är du nöjd med mätningarna?

– Jag är väldigt nöjd med vad vi hunnit med på expeditionen där vi analyserat cirka 3 000 prover. Vi startade några experiment under vintern och fick flera spännande resultat med mätningar av frost flowers (iskristaller som vanligen växer på ung is), havsvatten, snö och isprover. Det har tidigare saknats data från Arktis vintertid, men nu har vi det och vi ser en del spännande saker! Till exempel från mätningarna av de snabba processerna som sker för frost flowers. Nu återstår mycket arbete med att gå igenom och analysera all data.

Adela Dumitrascu, forskningsingenjör
Adela Dumitrascu njuter av solen efter att ha samlat in prover med frost flowers. Foto: Steffen Graupner.

Kan du berätta varför forskningen om halokarboner är viktigt ur ett klimatperspektiv?

– Halokarbonerna som hamnar i atmosfären är väldigt starka växthusgaser. De har också olika livslängder och några kan överleva under lång tid. Gaserna reagerar med ozonlagret och bryter ner det, därför behöver vi bättre förstå hur mycket av dessa gaser som hamnar i atmosfären. På så sätt kan vi till exempel förbättra olika klimatmodeller och prediktioner.

Hur kändes det att komma hem?

– Overkligt! Att se människor jobba i vita skyddsdräkter och ansiktsmasker på en i övrigt ödslig flygplats i Tromsö var speciellt. Och att sedan mötas upp av tio poliser när man steg ur flygplanet i Göteborg var lite skrämmande. Annars var det fint med solen och värmen och det var relativt lugnt på gatorna. Men jag försöker fortfarande landa efter att nu ha varit hemma i en månad!

Om MOSAiC

Inom MOSAiC-expeditionen kommer experter från 20 länder att studera Arktis under ett helt år. Därför har den tyska isbrytaren Polarstern förankrat i ett isflak för att driva över Norra ishavet från hösten 2019 till hösten 2020. MOSAiC samordnas av Alfred Wegener Institute, Helmholtz Center for Polar and Marine Research (AWI). I projektet arbetar över 80 vetenskapliga institut tillsammans i ett forskningskonsortium. Expeditionens totala budget är över 140 miljoner euro. Läs mer om expeditionen på www.mosaic-expedition.org och följ Polarsterns position och arbetet ombord genom www.follow.mosaic-expedition.org.

Polarforskningssekretariatet stödjer fem forskningsprojekt inom MOSAiC. De lärosäten som är representerade är Göteborgs universitet, Stockholms universitet, Sveriges lantbruksuniversitet och Uppsala universitet. Läs mer på polar.se

Läs senaste pressmeddelandet från Alfred Wegener Institute med logistiska uppdateringar. 

Isbjörnsvakt
På isflaket där forskarna tar prover måste det alltid finnas någon som håller utkik efter isbjörnar. Foto: Lukas Piotrowski.
Polarräv på isflaket där Polarstern är infrusen
En polarräv som tagit sig till isflaket där forskningsfartyget Polarstern är infrusen. Räven ville gärna tugga på forskarnas kablar. Foto: Michael Ginzburg.
Isbrytaren Kapitan Dranitsyn har anlänt till Polarstern för utbyte av forskare och påfyllning av bränsle och förnödenheter.
Isbrytaren Kapitan Dranitsyn har anlänt till Polarstern för utbyte av forskare och påfyllning av förnödenheter. Foto: Steffen Graupner.

Sidan uppdaterades: 7 maj 2020