”Viktigt att polarforskning når en bredare publik”

Klimatprofilen Johan Kuylenstierna är seniorrådgivare för Polarforskningssekretariatets nya Polarforskningsprocess där målbilden är tematiska forskningsexpeditioner över disciplingränserna. Förutom vetenskapliga publikationer vill processen också förena forskningen i syntesrapporter som bland annat kan utgöra underlag för politiska beslut som rör samhällsomställning i polarområdena.

– Som rådgivare ska jag bidra med min kunskap och erfarenhet vad gäller just interaktionen mellan forskning och policy-/beslutsprocesser. Hur vi kan stärka forskningens roll och få större genomslag hos viktiga målgrupper för att det ska bli mer forskningsbaserade beslut, säger Johan Kuylenstierna.

Dagens största utmaning inom klimatforskning är enligt Johan Kuylenstierna att genom forskning och ökad kunskap demonstrera hur vi kan gå från kunskap om utsläpp och klimatförändringar till konkret handling, och göra det på ett sätt som innebär att vi skalar upp lösningar och ökar tempot i omställningen. Dessutom handlar det om att kunna visa hur en omställning skapar en rad fördelar förutom att hantera utsläpp och klimatförändringar, och att ta fram mer kunskap om hur en omställning kan bedrivas på ett sätt som skapar legitimitet och acceptans i samhället.

– På ett sätt kan man säga att forskningsbehoven delvis har förflyttats från naturvetenskap till att också innefatta samhällsvetenskap och humaniora. Men, jag hävdar att vi fortfarande har stora kunskapsluckor även gällande klimatsystemet och interaktion mellan olika system. Detta kräver samverkan mellan vetenskapliga discipliner och hur till exempel förändringar i polarområdena får storskalig regional och global påverkan.

Breddad polarforskning en styrka

Med Polarforskningsprocessen vill sekretariatet låta forskare vara med och påverka framtida teman för forskningsexpeditioner. Polarforskningssekretariatets infrastruktur – isbrytaren Oden, Abisko naturvetenskapliga station och Antarktisstationerna Wasa och Svea – spelar en viktig roll, men processen handlar också om att bredda polarforskning till att inkludera fler discipliner och forskare som inte arbetar i fält. Johan Kuylenstierna menar att Polarforskningsprocessens styrka ligger i just detta helhetsgrepp.

– Den möjliggör ett bredare systemtänk, beskriver en tydlig arbetsprocess och integrerar forskningen med samhällets behov och policyprocesser. Detta utan att kompromissa forskningens självständighet och möjligheten att både bedriva projekt som handlar om grundforskning och projekt som mer fokuserar på direkt tillämpad forskning. Ett mycket väl genomtänkt koncept.

Stort behov av syntesrapporter

Johan Kuylenstierna har bland annat erfarenhet av att jobba med olika rapporter inom FN-systemet, och anser att det finns ett stort behov av syntesrapporter inom polarforskning. För att lyckas måste synteserna vara lättillgängliga och adressera frågeställningar som är relevanta för beslutsfattare och andra grupper som har behov av ökad kunskap. Han menar också att det är viktigt att syntesrapporterna är lösningsfokuserade, det vill säga inte enbart handlar om att beskriva problem.

– Behovet av fakta och forskningsbaserad kunskap som underlag för beslut och samhällsomställning är mycket stort i polarområdena. Det är dessutom en komplex politisk miljö med många starka särintressen. Förändringar i polarområdena har stora effekter regionalt och globalt, och det är därför viktigt att forskningsresultat och synteser når en bredare publik utanför de direkt berörda intressenterna i regionen.

– Polarforskningsprocessen är en fantastiskt spännande process som kan bli ett bra exempel för hur man kan arbeta med forskningsprocesser utifrån ett systemperspektiv och tydligt koppla forskning och vetenskap med policy. Jag ser fram emot att få bidra!

Här kan du se sekretariatets webbinarium om Polarforskningsprocessen den 10 juni med Johan Kuylenstierna, Katarina Gårdfeldt och Åsa Lindgren.

Om Johan Kuylenstierna

  • Licentiatexamen i paleoklimatologi
  • Genomfört forskningsexpeditioner till Franz Josef Land 1992, Antarktis 1992/93 och Tierra del Fuego (Eldslandet) 1994/95.
  • Adjungerad professor vid Stockholms universitet
  • Vice ordförande i Klimatpolitiska rådet
  • Rektorsråd för hållbar utveckling vid Stockholms universitet
  • Ledamot i regeringens forskningsberedning
  • Sitter i ett flertal styrelser och driver eget bolag med inriktning på rådgivning och föreläsningar
  • Mångårig erfarenhet från arbete inom FN-systemet och som VD för Stockholm Environment Institute
  • Är engagerad som klimatexpert av TV4

Sidan uppdaterades: 11 juni 2020