Skogs- och trädgräns

Trädgräns, skogsgräns, areal och stamtäthet är begrepp som används inom skogsgränsforskning. Fjällbjörken är den trädart som växer höst upp på fjällsluttningarna. Trädgränsens läge bestäms framför allt av det lokala klimatet men påverkas också av markanvändning, renbete, insektsangrepp, laviner och skogsbränder.

Kortsiktiga förändringar i skogens densitet sker beroende av variationer i fröproduktion, trädöverlevnad och -vitalitet som i sin tur är beroende av kortsiktiga förändringar i sommartemperatur, insektsangrepp, nederbörd, utbredning av temporär permafrost och frostskador.

På lokal nivå bestäms trädgränsen framför allt av topografi, solinstrålning och snömängd. Björken trivs med hög solinstrålning och ett relativt tjockt och varaktigt snötäcke eftersom det isolerar marken och förhindrar djupgående tjäle och ger god markfuktighet under sommaren.

Trädgränsen är dynamisk eftersom den ständigt anpassar sig efter alla variationer som sker, trädgränsen och klimatet är alltså inte alltid i fas med varandra. Träd- och skogsgränsen har i ett längre perspektiv har förändringar av trädgränsen skett till följd av landhöjningen efter inlandsisen smält bort.

Flygbilder och GIS (geografiskt informationssystem) är medel som används inom studier kring skogsgränsförändring. Spridning av nya träd i ekosystem sker i ett mosaikartat mönster vilket gör att förändringar är svåra att mäta. När man studerar skogsgränsförändring krävs det att man har både nya och gamla flygbilder. Det är ofta problematiskt att jämföra de nya och gamla bilderna för att de skiljer sig både i typ av foto, skala och kvalitet.

Trädgränsens förändring i Abisko

Trädgränsen på fjället Njulla, som till hälften ligger i Abisko nationalpark, har under 1900-talet studerats av flera forskare. Eftersom forskarna under 1900-talets gång använt olika definitioner för träd- och skogsgräns och dessutom olika metoder för att mäta dem så är det svårt att jämför studierna.

I samband med byggandet av järnvägen mellan Kiruna och Narvik i början av 1900-talet höggs stora områden med björkskog ner. Renbetet var sommartid också mer intensivt i Abiskodalen fram till för cirka 100 år sedan. Utbredningen av fjällbjörkskog är också beroende av angrepp av fjällbjörkmätarlarver. Sådana angrepp kan orsaka stora förändringar av fjällbjörkskogen, larverna kan kaläta fjällbjörkar över mycket stora områden. Det tar lång tid för fjällbjörkskogen att återhämta sig från sådana angrepp, norr om Torneträsk syns än idag tydliga spår av angrepp som skedde på 1950-talet.

Studier

Här presenteras resultat från en studie om förändringar av arealen fjällbjörkskog och öppna ytor (figur 1–3) som gjorts av Maria Hållmarker (Miljövetenskap, Göteborgs Universitet, 2002). Hon har jämfört flygbilder mellan 1959 och år 2000. Jämförelsen av trädgränsens höjd över havet mellan 1971 och 1999 (figur 4 och 5) baseras på en studie som gjorts av Magdalena Lundgren (Geografi, Umeå Universitet, 1999). Den ursprungliga kartläggningen gjordes av Leif Kullman 1971.

Diagram som visar förändringar av skogsareal
Figur 1: Förändringar av skogsarealen i två områden: O-NO Njulla och S-SO Slåttatjåkka.
Diagram som visar förändringar av öppna ytor på kalfjäll
Figur 2: Förändringar av öppna ytor på kalfjället. Öppna ytor har minskat med 56 hektar från 1 087 till 1 031 hektar.
Diagram som visar förändringar av öppna ytor längs järnväg och på myr
Figur 3: Förändringar av öppna ytor längs järnvägen och på myrar. Öppna ytor vid järnvägen har minskat från 42 till 31 hektar från 1959 till 2000. Öppna ytor vid myrar har minskat från 19 till 18 hektar.
Diagram som visar förändringar i trädgränsens höjd över havet
Figur 4: Förändringar i trädgränsens höjd över havet. Transekt 1–10 ligger på Slåttatjåkkas S-SO-sida och 11–18 ligger på Njullas O-NO-sida. I de flesta transekterna har trädgränsen stigit mellan 1971 och 1998 men noterbart är att i tre av transekterna på Slåttatjåkka har trädgränsen sjunkit något.
Diagram som visar förändringarna i trädgränsens höjd över havet
Figur 5: Förändringarna i trädgränsens höjd över havet i två områden; fjällen Slåttatjåkkas S-SO-sida och Njullas O-NO-sida. Staplarna visar medelvärdena för transekterna 1–10 och 11–18. På Slåttatjåkko har medelvärdet för trädgränsen stigit från 757 m ö.h. till 779 m ö h. mellan 1971 och 1998. Det innebär en genomsnittlig höjning med 22 meter. Motsvarande siffror för Njulla är att medelvärdet har stigit från 670 till 716 m ö h. vilket innebär en genomsnittlig höjning av trädgränsen med 46 meter.

Sidan uppdaterades: 10 april 2017