Text av: Karna Johansson, läkare vid expeditionen DML 2023/24

Områdena som vi ska ta prover från ligger upp till 20 mil från Wasa, en sträcka som inte är möjlig att köra över dagen. Därför är vi sex personer som gör två längre turer ute i fält, på en och tre veckor vardera, där vi har med oss det som krävs för att kunna sova och bo under fältarbetet. Nu är vi mot andra halvan av den längre turen och igår flyttade vi vårt läger från Vardeklettane, (mycket sol men också mycket vind) mot Kibergbreen. 

Boende och hygien 

Basen i vårt läger består av tre så kallade arkar, små husvagnar i miniformat som är gjorda att dras efter skotrarna. Varje ark rymmer med lite god vilja, hänsyn och gymnastiska övningar två personer. En liten kamin, driven av jetbränsle eller fotogen, används för värme och matlagning. Längs långsidorna finns ganska gott om plats för förvaring av saker i backar och på kvällarna fäller vi ner två britsar med madrasser i stil med Kalle Anka på julafton. Dunsovsäckar håller oss varma när kaminen stängts av för natten. Likheten med småbåtsliv är slående, förutom att det är kallt i stället för blött.

Vi har också med ett Scott-tält, ett vackert brandgult tält av samma modell som polarfararen Scott bodde i för över hundra år sedan. Detta används för toalettbestyr. Som läkare har jag ansvar för hygien i lägret och försöker se till att det finns goda möjligheter att tvätta händerna efter toabesöket med våtservetter, varmt vatten, tvål och handsprit - allt efter behag. Jag är dock lite orolig att någon ska göra sig illa när de tar sig in genom den runda öppningen där de flesta kan kliva in obehindrat om de är viga, inte om de har på sig fem lager kläder.

Mat

När energin är låg blir folk snabbt frusna och irriterade och besluten sämre, så maten är viktig. Våra dagar börjar med frukost i arkarna, ofta en hemgjord grötblandning med massa frukt och nötter i och en macka med jordnötssmör och sylt. Lunchen i fält är oftast frystorkad, kompletterad med energibars, torkad frukt och varma koppen. Utsikten kompenserar för den fadda smaken av frystorkad mat. Middagen har vår kock lagat och vakuumförpackat. Vi håller den fryst genom att gräva ner den i lådor vid varje läger och värmer den i kokande vatten på kaminerna. Vatten får vi genom att smälta snö, en tidskrävande process som brukar pågå så länge vi är i lägret.

Frystorkat kaffe kan vi trots alla människans framgångar fortfarande inte göra riktigt gott. Så vi kallar det i stället för schmaffe – så blir man inte besviken när det inte smakar som kaffe utan bara glad för att det liknar kaffe! Det går åt mycket schmaffe. Samt svenskt knäckebröd, kex och choklad.

Från ett läger till ett annat

När vi är klara med provtagningen i ett område flyttar vi vårt lilla läger, det tar en timme att riva och komma i väg och ungefär lika lång tid att sätta upp. De skotrar som inte drar arkarna drar slädar med bränsle, mat, forskningsutrustning och inte minst en växande last med stenprover. Eftersom provtagningen gått mycket bättre än förväntat är också lasten större än beräknat, men det är ett välkommet besvär och största utmaningen verkar bli att få hem det till Sverige (och det är ju inte vårt problem).

Internetuppkoppling

”Home is where your phone connects to wifi” som det gamla talesättet lyder. Vi har internetuppkoppling via Starlink monterat på en av arkarna i lägret. Egentligen ligger våra breddgrader utanför det som täcks av Starlink, vars satelliter är centrerade kring ekvatorn. Men oftast fungerar det ganska bra ändå, kanske för att det inte är så mycket som skymmer horisonten. Vi är dock begränsade av att systemet är väldigt energikrävande. Varje ark har solceller på taket som räcker till åt att ladda telefoner, GPS:er, radioapparater och batterier till diverse utrustning. Men internet får vi ransonera med, något som faktiskt är ganska skönt. Då får man tid att tänka och skriva och kanske få i väg ett blogginlägg så folk där hemma får en bild av hur vi har det. Någonstans ska det ju ändå kännas att man är på expedition.

Vi är eniga om att vi på det stora hela har det otroligt bekvämt, för att vara så långt bort från allt vad civilisationen heter. Häromkvällen, när vi samlades och åt middag tillsammans, kom vi på oss själva med att diskutera huruvida det är bäst med en fast eller uppfällbar hylla längst fram i arken. Och om hyllplaceringen är största förbättringspotentialen, förutom avsaknaden av kaffe och dusch, då har vi inte mycket att klaga på.