Antarktisstation rensas och utrustas för kommande fältsäsonger

Nyfikna pingviner när den sydafrikanska isbrytaren S. A. Agulhas II lägger till vid iskanten under Antarktisexpeditionen 2016/17. Polarforskningssekretariatet tar hjälp av fartyget även detta år. Foto: Ola Eriksson

Efter drygt två års planering ska Polarforskningssekretariatet frakta hem 60–70 ton materiel och fordon från tidigare expeditioner vid forskningsstationen Wasa i Antarktis. Den sju veckor långa logistikexpeditionen startar den 18 december och leds av Ola Eriksson, teknisk samordnare vid Polarforskningssekretariatet.

‒ Sedan vi övergick från att transportera oss till och från Antarktis med flyg istället för med fartyg, har återfrakten av tomfat, uttjänt utrustning och rent avfall gått från att utföras rutinmässigt till mer specifika insatser. Gissningsvis finns det materiel samlat från omkring 2005, så därför behöver vi göra den här expeditionen nu. Dessutom är det ett utmärkt tillfälle att transportera saker till Wasa som kommer behövas vid kommande expeditioner. Vi ska bland annat ta dit bränsle, sex skotrar, tre arkar och mat, säger Ola Eriksson.

I Antarktis finns stränga miljökrav. Inget som tas dit får lämnas kvar. Medan uttjänt materiel och avfall väntar på att transporteras bort från den svenska stationen Wasa, förvaras de på ett säkert sätt och utgör inga miljörisker.

‒ Avfall är sorterat och placerat i tomma bränslefat som är färgkodade och väl förseglade. Det handlar om allt från glas, metall och matrester till spillolja och toalettavfall. Men allt är ju fryst så inget luktar. Det är totalt närmare 200 fat som ska fraktas bort, säger Ola Eriksson.

Dessutom ska uttjänta fordon, skotrar, slädar, ställningar, metallskrot, trävirke och andra större saker forslas bort. Sex containrar med ny utrustning, bränsle och förnödenheter ska köras in från den tyska forskningsstationen Neumeyer till Wasa. Där lastas sedan de tomma containrarna med tomfat, fordon, skrot och avfall för vidare fartygstransport till Sydafrika och Sverige. I Sydafrika anlitas ett företag som tar hand om soporna enligt det internationellt överenskomna miljöprotokollet.

‒ Det är en sträcka på 40 mil mellan Neumayer och Wasa. Vi räknar med att åka tio mil per dag. Vi samarbetar med Alfred Wegener Institute, som driver forskningsstationen Neumeyer. De kommer hjälpa oss med fyra pistmaskiner och två chaufförer för att dra de sex containrarna. Vi måste också ha med oss bränsle för själva landtransporten, samt en container för övernattning och en generator för el, säger Ola Eriksson.

Byggforskare ska genomföra uppföljande mätningar

Parallellt med hanteringen av det som ska föras in respektive ut från Antarktis, ska byggforskaren Dag Haugum genomföra undersökningar av Wasa. Han är verksam vid Linköpings universitet, men bedriver också byggforskning på Luleå tekniska universitet. Dag Haugum var med och gjorde mätningar och iakttagelser när forskningsstationen byggdes 1988/89.

‒ Huset är byggt av trä utifrån erfarenheter från svenska fjällstugor. Det har även en del speciallösningar som ska utvärderas. Bland annat är en del av huset byggt med traditionell luftspalt i ytterväggarna, medan en annan del är utan, säger Dag Haugum.

‒ Klimatförändringarna skapar osäkerhet om träbyggnaders motståndskraft i framtiden. Syftet med expeditionen är att skaffa en robustare och bredare erfarenhetsgrund. Undersökningar av byggnader i extremt klimat utvidgar vår kunskapsbas, säger Dag Haugum.

Förberedande säkerhetsarbete viktigt

Vid logistikexpeditionen deltar totalt fyra anställda vid Polarforskningssekretariatet samt två tekniker och en bergsguide med stor glaciärkunskap.

‒ Transporten mellan Neumeyer och Wasa sker mestadels på glaciäris. Vi kommer åka efter en tidigare körd rutt där isen är tätt packad, och där det är mindre risk för sprickbildning. Rutten anses säker, men det är alltid viktigt att ha med säkerhetsaspekter och vara förberedd om något skulle hända, säger Ola Eriksson.

Ser fram emot att komma till våren

Det är Ola Erikssons andra besök i Antarktis. Han ser fram emot att få genomföra logistikexpeditionen efter en lång tids planering.

‒ Första gången jag var i Antarktis tältade vi i 29 minusgrader samtidigt som det blåste 20 meter per sekund. Då var det kallt, men för det mesta var det bara tio minus och vindstilla. Jag har bott i Abiskoområdet i lite drygt 20 år. Vi åker när det är som kallast uppe i Abisko, medan decembervädret i Antarktis liknar mars månad hemma, så för mig är det som att komma till våren, avslutar Ola Eriksson.

Ola Eriksson
Dag Haugum